lördag 12 maj 2018

Vi ska bygga hus. Eller?


Vi har redan ett år pratat om hus. Att vi ska så småningom köpa nått eget. Och pga mina mögelallergi så bestämde vi oss ganska fort för att vi ska bygga ett hus. Men rätt fort insåg vi att det kommer aldrig bli till nått om vi ska stå med spik och hammar i handen. Det sku högst antagligen sluta med att vi hamrar sönder varandra. Så vi kom fram till att vi beställer ett nyckel-i-hand hus. Alltså att vi planerar och bestämmer allting hur vi vill ha det, huset anländer, byggarbetarna smättar upp tapeterna och kök- och badrumsinredning och när minsta lilla detalj är på sin plats så får vi nyckeln i handen och vi kan börja bo. Okej, lite mera komplicerat än sådär är det nog men ni fattar pointen.



Vi har seriöst googlat sönder på alla husleverantörer. Beställd broschyrer, mailat fram- och tillbaka med olika försäljare, varit på husvisning och sökt tomt som för sista dagen. Jag följer inredningskonton på instagram, söker inspiration på Pinterest, vi går på mässor and what not. Vi börjar liksom ha på klart vad det är vi vill att vårt hus ska bestå av.

Men alltså då det väl kommer till kritan så fegar jag nästan ur! Tänk om vi köper ett hus som vi sen inte gillar? Tänk om vi väljer fel kakel till badrummet eller helt hemska och opraktiska köksskåp?! Fatta hur många beslut som ska tas? Det är ju inte som att man bygger om badrum eller kök sådär bara. Eller flyttar huset om man inte trivs med grannarna. Man investerar ju faktiskt flera tio- och hundratalstusen i huset!


Ibland så tänker jag om jag använder badrumskakel och köksskåp som en ursäkt till att inte köpa hus? Just för att det är så himla stort och skrämmande beslut att ta. För tänk om vi sen inte har råd att betala på lånet, betala kostnader kring huset osv och vi hamnar att bo på gatan?! Okej, vi har ju faktiskt en hållande budget och vi kommer ju båda att jobba. Men det är bara så skrämmande.


Jag längtar efter att få ha ett eget hus. Och när den dagen sen väl kommer så vet jag att det var och är det rätta beslutet. Men det är så himla skrämmande!

fredag 11 maj 2018

Summer, please stay!

Ååh vilket underbart sommarväder vi haft de senaste dagarna! Speciellt idag har det varit 10/10. Tyvärr har inte mitt humör varit lika somrigt. Först var jag riktigt ledsen och nedstämd. Har känd en stark känsla av ensamhet och som att allt jag gör är bara fel. När de känslorna började försvinna var jag bara trött och så tom på känslor. Orkade inte känna nått eller bry mig om nån.

Igår kväll var jag riktigt orolig för att vi inte sku kunna delta på ett kalas vi var bjudna till idag, just pga mitt humör. Ingen vill ju umgås med nån som knappt orkar prata eller ens vara närvarande. Men imorse när jag vaknade så var allting så jäkla underbart. Jag kände att jag var mitt rätta jag. Orken var på topp och såhär mycket motivation har jag inte haft på gud vet när. Det var så himla skönt att känna igen sig själv!



Men det bästa med dagen var ändå det att jag klarade av att tackla en besvikelse UTAN att falla till botten. Ni förstår inte hur otroligt jobbigt det är att en så liiiiten, liten sak kan göra så att jag faller tillbaka till ruta ett. Och då mår jag så himla dåligt i flera dagar. Men idag så har jag klarat det! Visst, jag blev lite ledsen men det förstörde inte resten av dagen.

Och dagen ja. Den har varit så somrig som den bara kan bli. Utomhus kalas, sola på balkongen, jordgubbar och glass, donkken mat och en kall öl på det! Livet är bra gött idag! Fasar dock för morgondagen och hur mitt humör kommer vara. Är lite rädd att all min goda energi gick åt denna dag och att jag är helt tom imorgon. Den som lever får se.





söndag 6 maj 2018

Någon fyller år idag

And that’s me! Jag och Johnny fira igår med date på Ludwig Steakhouse och det var så otroligt mysigt. Idag väcktes jag av frukost på sängen och en 3 åring som avslöjade vad som fanns i mitt paket haha! Mer än så blir det väll inte.





fredag 4 maj 2018

En lite bättre vecka

Jasså, så fredag idag igen! Känns som att det var igår som jag så suckade över hur uslig förra veckan var. Kan dock säga att denna vecka har varit allt annat än uslig.

Johnny har varit ledig hela veckan och vi har hunnit med en hel del. Firat Vappen och 1:a maj, lekt med kompisar, umgåtts med min syster och igår var vi en snabb sväng till Haparanda. Oftast då Johnnys ledighet närmar sitt slut är jag bara glad för vi går så fort varandra på närverna haha! Men denna gång är det nästan tvärtom. Vi har haft det så otroligt roligt och mysigt tillsammans och det har faktiskt varit bara familj och kärlek i fokus. Precis vad vi alla behövde.


Foto: Alice Snellman

Till min lycka är det ju inte över ännu. Imorgon ska hela familjen gå på marknad på förmiddagen och efteråt ska jag och Johnny på date. På söndag blir jag 20 år för sjunde gången så då förväntar jag mig glitter, guld och unicorns och grattis-hälsning av presidenten! Ska det va så ska det va ordentligt. Nånej.. jag älskar min födelsedag men är nog riktigt nöjd med lite skumppa och blommor! My guilty pleasure.

torsdag 3 maj 2018

Mental coaching

Igår träffade jag en mental coach. Han ska hjälpa mig med två saker; att hantera stress och att hitta motivation i vardagen. Iom min depression är dessa två saker nånting jag inte alls kan hantera och det gör min vardag så otroligt tung. Alla dagar är ju inte dåliga dagar men tyvärr är de flera än de bra. Så tillsammans med Rolli Snellman ska vi göra en förändring.





Så, hur var första mötet då? Det var så otroligt intressant! Och så otroligt logiskt när han ritade och förklarade hur vi människor funkar i det mentala. Jag kände på en gång att jag har fokuserat på helt fel saker och att mina mål för att komma ur detta har varit helt fel. Jag har helt enkelt velat ändra på helt fel saker.

Men vad gjorde vi egentligen? Nå, först så pratade vi lite om mig och vem jag är så att han sku få ett litet grepp om mig. Sen höll han en liten ”föreläsning” åt mig om de fysiska och mentala reaktionerna vi människor har. Efteråt berättade han hur vi skulle jobba med mig och vad det är som vi ska ändra på. I slutet av mötet gjorde vi andnings- och avslappningsövningar och jag fick ett litet träningsprogram som jag ska följa nu varje dag tills vi träffas nästa gång. 

Själva mötet tog nästan två timmar men det gick verkligen i ett huj. Det var verkligen såå intressant och redan nu öppnade han många tankar i mig och jag kan se vissa saker i ett annat perspektiv. Men jag sku nog inte ha klarat av nå mycket mer än så för det var otroligt energikrävande. Speciellt efter övningarna vi gjorde så kände jag mig så dåsig och lite illamående så jag ville direkt i sängen. Har inte varit i så avslappnat läge på vem vet när senast och det var så otroligt mycket känslor som kom upp så det tog hårt på. 

Jag känner att jag har hittat det som behövs för att jag ska bli frisk. Det kommer att ta sin tid och jag kommer att gå fram ett steg och sen ramla två steg tillbaka. Men jag måste bara tillåta mig att göra det. För det finns ingen quick fix till sånthär. Jag var superglad igårkväll men ligger på botten idag. Är på så pissigt och hemskt humör men jag var beredd på att det sku bli såhär. 

Nå, jag har ju i alla fall påbörjat min healing och endast det är ett så stort steg. Och jag vill ju verkligen detta! Jag vill det så mycket att till och med andra märker hur mycket jag vill det. He blir noo så braa så!