Håhå, vilken riktigt dålig vecka det varit. Det mesta har gått emot mig och varje kväll har jag typ gråtit mig till sömns (för att vara lite dramatisk) pga ren utmattning. Det är precis som att graviditeten plötsligt bestämde sig för att slänga på 10 kilo extra och i samma veva vred Melvin ner sitt humör från noll till djävulen.
Varje kväll de senaste två veckorna har nattningen av Melvin tagit 2-3 timmar. Helt oskämtat. Vi har så länge jag kan minnas haft samma kvällsrutiner; bolibompa, kvällis, blöjbyte, tandborstning, i säng och läsa bok/sjunga och så sover han. Det har liksom funkat så bra. Men den senaste tiden...
Det har gått bra fram till tandborstningen. Sen har det brakat lös totalt. Han springer runt hela lägenheten, hoppar ner från stolar och bord, hoppar i sängen, slänger sig i golvet om vi försökt lyfta upp honom i famnen.. Jaa, finns inget han inte gjort. Sen då vi äntligen fått honom i säng och påbörjat en bok börjar han slå en i ansikte eller ropa efter nått att dricka, skrika att den som inte är med honom och sover ska komma med, sparkar i väggarna osv osv. Totalt omöjligt.
I fredags höll vi på till kl 00 och det var liksom droppen. Till sist började jag bara gråta för att jag va så jäkligt trött på vår situation. Och tro mig, vi har provat med allt. Ett tag mutade jag t.o.m honom bara för att få honom att sluta. Funkade inte kan jag säga. Och jaaaa, det är helt säkert bara en fas han går igenom men jag är så gravid och så sönder i hela min kropp så jag är lite extra trött och känslig. Att dessutom inte få den där ena timmen egentid då man äntligen kan frossa i sig en massa gott ifred knäcker ju vilken gravid kvinna som helst.
Nå efter att jag beklagat mig åt mina vänner och gråtit några liter så kom jag plötsligt ihåg en artikel jag läst om egoistiska och bestämmande barn. I den artikeln tipsade de om att man sku ge mera ansvar åt barnet och bestämma reglerna tillsammans med barnet så hen känner sig viktig och inkluderad. Så redan i lördags testade vi detta. Vi struntade i att säga det där vanliga "nu ska vi byta blöja och borsta tänderna och sen fa och sova". Istället gjorde vi så att en liten stund före kvällis så sa vi att "ikväll ska vi försöka göra så att du själv får säga då du känner dig trött och vill och sova". Sen efter kvällis så sa vi att "nu byter vi blöja och borstar tänderna så kan vi läsa böcker och mysa i din säng". Lite som att han får bestämma då han vill börja sova men att vi leder honom mot det hållet att han ska gå och lägga sig. Och då gick allt som smort. Utan skrik och bråk böt han blöjan, borstade tänderna, valde ut en hög med böcker och kröp ner i sängen. Johnny sku läsa för Melvin och jag sku sen komma och sjunga och natta tills han somnar. Men innan Johnny ens läst klart första boken somnade Melvin. Då var klockan 20:15. Det var ett hallelujah moment kan jag berätta. För det är väldigt längesen som han somnat så tidigt. Vi gjorde exakt likadant ikväll igen och visst fan funka det lika bra! SÅ SKÖNT! Och jag hoppas verkligen detta är en metod som kommer att funka en tid framåt. Men man ska ju inte ropa hej före man är över bäcken men alltså ni förstår inte lyckan. Jag och Johnny har äntligen tid att prata ostört, kolla serier och äta gottis, Det viktigaste sakerna i vår relation haha.
Från tiden då sovandet inte var ett problem!
Foto: Cindy Ekman-Björkskog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar